Skolavslutning

Jag tänkte precis skriva nånting om hur skolavslutningar inte gör mig ledsen. Medan tårar rinner längs människors kinder omkring mig, tänker jag att förändring är positivt. Att vi behöver nya kontexter och kontakter för att inte vissna. Att det och de som betyder något alltid finns med oss längs vägen. På ett eller annat sätt. Det är inte så att jag är oberörd. Mer att det som är bra överskuggar svedan av uppbrottet. Till exempel när barnen i tredje klass tar farväl för att springa mot nya äventyr. Jag förstår såklart barnens (och de vuxnas) rödgråtna ögon, men vill också förklara att det är såhär det måste vara. Känn. Gråt. Skratta. Våga. För att gå genom livet starkare, mer nyfiken och med bredare perspektiv än igår. Jag menar varje ord. Livet är förändring.

Så ställer jag mig längst bak på skolgården som jag alltid gör, och framför mig har jag hundratals och åter hundratals barn och föräldrar som vet vad som gäller. Välbekanta sånger, rektorns tal, traditionsenliga ballonger och svenskt fika precis som varje år. Som när vi själva var små. Och våra föräldrar innan dess.

Men plötsligt händer något annorlunda. En herre i välsittande kostym tar mikrofonen och introducerar skolans helt nya förberedelseklass. Nyanlända barn, där de som varit i skolan längst började i mars detta år. Några kom hit för bara ett par veckor sedan.

Det är en ära, säger mannen. För oss och våra kollegor. En ära och ett privilegium att få jobba med de här ungarna, som lär oss och lär sig om Sverige och vår kultur och vårt språk och lagar och regler. Vi är stolta över att stå här tillsammans, kunna erbjuda trygghet och öppenhet för dem som lämnat allt välkänt bakom sig i flykten. Nu ska vi sjunga för er.

Framför mig står en lång liten rad av barn i lågstadieåldern. De kommer från Kongo och Afghanistan och Syrien och Sydsudan. Jag har ingen aning om deras minnen eller känslor i den här stunden. Med jag vet vad jag ser. Med pastelliga kläder och blomsterkransar i håret sjunger de stolt Idas Sommarvisa framför skolans stora, leende publik. Inget krig här, ingen rå ondska. Himlen är blå, fåglarna kvittrar, ballongerna vajar lugnt i vinden. Jag gråter så att tårarna lämnar svarta mascaraspår på min vita tröja. Vad var ni tvungna att gå igenom på er väg hit? Tack för att ni är här.

Livet är förändring, det är brutalaste mörker och spirande ljus. Jag är rädd för att vi, här, håller på att förstöra det som är vackert genom att hela tiden leta fel och söka svagheter. Vi är starka, vi människor. Vi är kraftfulla och modiga. Vi kan bygga gemenskap och lösa problem. Åt oss själva och varandra. Vi kan ta vara på det vi fått serverat, och dela med oss längs vägen. Vi kan rätta till felaktigheter, slåss för det som är rätt. Som gör skillnad i det stora hela.

Skit i vad någon annan tycker och tänker om fotboll eller hårfärg. Peka inte på en persons misstag innan du vet vad som föranledde det och att du har totalt torrt på fötterna själv. Lägg plastpåsen i återvinningen, inte i skogen. Våga visa kärlek. Våga visa kärlek. Våga visa kärlek och respekt. Till livet, till världen, till det som är okänt och det som känns obekvämt. Välj inte hat. Välj att förstå att du inte förstår allting.

Jag lämnar skolgården och varma applåder som aldrig tycks tystna. Visslingar och jubel. Barnen har livet framför sig, det har vi alla så länge vi fortfarande andas. Vi kommer att hitta mer av det vi faktiskt letar efter.

Sluta sök fel. Var stolt över det som är fint. Se allting som vi har! Idag är en alldeles magisk dag att ta vara på. Gör något bra för någon annan. Gör något bra för dig själv. Livet är allting som vi väljer att agera på. Det är förändring och blir vad vi skapar ❤️

18 månader

Vid midnatt fyller Wangari 18 månader. Här är några lärdomar i att gå från ett mångårigt företagande med tre delägare, till att vara en person i ägande och yttersta beslutsfattande:

1. Var inte rädd för tvivlare. När du möter motstånd (även hos dig själv) testas ditt driv, företagets syfte och affärsmodell. Ständig utveckling och ökad styrka!

2. Våga berätta om det positiva. Är du en sådan (som jag) som hellre delar med dig av utmaningar än medgång, kan det förväxlas med att det mest är motvind. Det är alltså nödvändigt att våga kommunicera POSITIVA resultat, nya affärer och starka samarbeten. Var stolt över det ni åstadkommer.

3. Du är inte ensam. Även om du är ”högste chef” eller enskild grundare är du inte ensam och företagande funkar inte så. Jag kommer aldrig att anse någon viktigare än någon annan i organisationen, alla spelar roll. Oavsett position eller avtalsform. Det betyder att alla förväntas ta sitt fulla ansvar, men också har lika stor del i positiva resultat. Vi är ETT team som i varje projekt jobbar utifrån syften, mål och affärsresultat som ska gynna individer, organisationer och samhälle. Hämta energi från dem som har samma driv och vill åt samma håll, men lyssna på alla. Lär dig längs vägen. Förvänta dig samarbetsvilja och ömsesidig respekt. ”VI” är allt! ✨

I korthet

Är syftesdrivet varumärkes- och kommunikationsarbete mest lönsamt? Den frågan ställs i media och svaren varierar.

Är det hälsosamt för människor, miljö, jordglob och framtid att i n t e vara med och driva en hållbar utveckling på fler sätt än rent kapitalistiska? Den frågan har bara ett svar, och utifrån det bygger vi lönsamhet OCKSÅ.

Kvinnodagen

Internationella kvinnodagen. Hur uppmärksammar man den då?

Drömmen vore ju att ingen (man) någonsin använder sin styrka till att slå, begå övergrepp eller missbruka sitt fysiska övertag. Inte sätter orättvisa löner eller sexualiserar en situation för att dominera ekonomiskt eller kommunikativt.

Drömmen vore också att vi alla förstår att stora strukturer bara förändras av individer. Varje löneförhandling, varje startat företag, styrelseuppdrag och mänskligt möte spelar roll. Varje beslut att säga ifrån eller lämna något ohållbart gör skillnad. Vi behöver förstå att det inte kommer att vara enkelt att ta eller inneha vissa positioner, men att kampen är meningsfull om glöden kommer inifrån. Saker behöver utföras, för att kunna ändras.

För mig handlar jämställdhet om en enda sak; män och kvinnor tillsammans. I samma rum, runt samma förhandlingsbord, samma friheter, rättigheter och möjligheter. Med samma respekt för varandra. Det fortsätter jag kämpa för så länge jag lever. I alla roller jag har.

Aldrig någonsin i en t-shirt med budskapet ”girls can do anything”. Det är klart att vi kan.

Ingen förvirring

”Först bygger man bolag och tjänar pengarna, sedan ger man bort en del”. Oräkneliga gånger under de senaste året har jag hört repliken, inte minst från äldre generationer i trad. chefsroller.

Igår var temat socialt entreprenörskap i mitt favoritprogram ”Dragons Den” och även i detta forum lyfte några investerare detta synsätt, medan andra fokuserade på fördelarna.

Att skapa en affärsmodell som bygger på delbarhet och social impact är INTE välgörenhet. I så fall hade jag stannat på min ”utstakade” karriärväg, och donerat pengar som entreprenör och privatperson. Inte riskerat allting, för något krångligare.

Socialt entreprenörskap bygger på den grundmurade viljan att låta företagets tillväxt gagna utsatta samhällen, individer, djur och/eller natur. Utöver att det blir viktigare för både varumärken och målgrupper – etiskt, ekonomiskt och värdegrundsmässigt – finns det en annan faktor att minnas: Medmänsklighet. Vi är här tillsammans 🌍 Priviligierade eller i lidande, tur eller otur i livets lotteri. Ingen kan lösa alla problem. Men alla kan välja att skapa en liten del optimism.

Om jag kan använda mina kunskaper inom varumärken och marknadskommunikation till att göra något som gör skillnad (förlåt det slitna uttrycket) så är det långt bortom en idé. Och inte = välgörenhet 💙

Inte ensam

Sanningen är att du måste kunna tro på dig själv, speciellt i början när det kanske känns som att ingen annan gör det. För att starta och driva företag behöver du kraften att stå stark genom tystnad, motvind och alla nej som kommer i din väg. Särskilt om du är ensam grundare av företaget. Kanske också extra mycket om du är kvinna, i alla fall om man ska tro på statistiken.

Till varje pris behöver du förmågan att kunna särskilja motgångar från övertygelse och positiv utveckling. De krigar inte om utrymmet – båda är en naturlig del av resan. Lägg fokus på projekten som skapar värde för många. Ta med dig energin från möten som flyter. Lyssna på de kunder och människor i din närhet som ser styrkorna, som förstår vad ni kan göra tillsammans och som har samma gränslösa tro på vad som är möjligt när man ger allt och lite till. Ni blir flera med tiden, och den känslan är oslagbar. Du är inte ensam.

Kvinnligt entreprenörskap

Ibland när jag läser om kvinnligt entreprenörskap förmedlar artikeln (omedvetet?) en känsla av att själva ”fenomenet” är viktigare än företagets mission.

Att äga, driva och utveckla bolag är t o t a l t könlöst. Ändå känns det som att kvinnor oftare omskrivs som ”banbrytande”, ”modiga”, ”förebilder”. Och att artiklarna ofta illustreras med ”power”-bildval som gärna har ett visst glow…

Svårt att relatera. Det enda ”vi” vill, är att nå ut med våra lösningar, bidra med affärsnytta och få fler att känna till verksamhetens syfte och erbjudande. Vi jobbar i pyjamas och från kanten på ungarnas simskolebassäng, vi tar telefonmöten samtidigt som vi sköljer vinterkräkhinkar och vi avgudar våra eventuella respektive som gör att familjen håller ihop och att livet rullar lyckligt trots slithelvetet. Det underbara. Det icke-glamourösa.

Den där totala besattheten av att ge sitt allra yttersta för att göra medarbetare, idéer och samarbetspartners rättvisa. För att vi ser det framför oss, det där målet!

Så nästa gång du ska skriva om en kvinna som äger bolag och driver business. Fråga kanske inte hur hon får ihop det. Undra inte över mod eller hur hon ser på att vara en förebild.

Fokusera på verksamheten. Och fråga för en gångs skull vad som rimligtvis skulle kunna stoppa henne.