Lyssna – utåt och inåt

Vissa människor vill inte att du ska lyckas. Andra vill att du ska göra det.

Vissa människor tror inte på dig eller din idé. Andra tror stenhårt på dig och ditt driv.

Vissa människor delar inte din syn på ledarskap. Andra litar fullt ut på det.

Båda delarna är värdefulla. Det finns alltid något att lära sig om omvärlden och om andras sätt att tänka. Men viktigast är vad du tänker om dig själv. Lita på din förmåga, den är gränslös. Jobba, öva, reflektera, prova, slipa och fortsätt bara fortsätt. Ingen vet bättre än du, vad du vill och kan göra med tiden du har.

Revansch eller inte

Drivs inte av att bevisa andra fel, utan istället att göra dig själv rättvisa ✨

För det är ju så enkelt. Om ditt driv kommer ifrån av att platta till en gammal kritiker eller överbevisa någon som inte trodde på dig eller din idé, så lägger du bränslet utanför dig själv. Någon annans åsikt får större makt i ditt liv än din egen. Vad händer då när målet är nått? Och vem kämpar du för?

Försök istället att använda andras tvivel för att trycktesta din egen motivation (och kanske affärsplan). Lyssna på motargument och jobba för att bli ännu starkare. Vässa det som behöver bli skarpare. Gör dig själv en tjänst genom att sätta din egen drivkraft i första hand, och se tvivlare som fullt nödvändiga för att du ska kunna utvecklas 🙏🏼

Den här söndagen blickar jag tillbaka på den bästa veckan i Wangaris tvååriga historia. Det har tagit längre tid än jag trodde, men drömmar går att förverkliga. Inte på ett enda sätt är känslan ”vad var det jag sa”, utan bara genuin tacksamhet, glädje och äntligen lättnad över att det finns fler som tror på samma sorts värdeskapande och syfte som vi! 😍💪🏼

Äg dina egna drivkrafter så blir din företagsresa mer hållbar, långsiktig och tålig för motgångar. Positiva målbilder, inte negativt laddade, tar fram glädjen i jobbet varje dag!

Bara ord

Pendlar mellan att stänga blogg-appen för gott eller återgå med full kraft till en av de plattformar jag älskar allra mest. (Den här, dvs.)

En gång i tiden var Facebook faktiskt ett alternativ för texter, men nu känns det mest som att de tusentals kommersiella paketeringarna i flödet käkar upp allt annat. Och Instagram är ju kul och intressant, men ändå… inte så utförligt. Jag känner mig personligen begränsad av att bildmässigt innehåll behöver komma först där, när jag trivs bäst med orden.

Har alltid gjort det.

Medan jag fortsätter fundera på bloggens vara eller icke vara, kommer tre snabba:

  • Missa inte The Weeknds nya låt
  • Julen känns kul i år
  • Att dricka grönsaksjuicer är nog den bästa rutin jag infört (och hållit) i mitt liv, utöver intervallträning

Oavsett om du helst tänker i ord eller bilder så önskar jag dig en riktigt god natt.

Jobb ska ge vingar

Något som jag önskar att unga människor, kanske framförallt kvinnor, ska förstå om arbete. Är detta.

Jobbet ska ge dig vingar. Du, dina eventuella chefer, och dina uppdrag ska kunna kännas mest som ett spännande äventyr, där nya utmaningar och nådda mål ger dig ännu mera flygkraft. Inte alltid lätt förstås, men svårigheterna ska ha en mening och motståndet ska faktiskt kännas mestadels inspirerande. Är det rätt så finns en positiv energi närvarande även i extra kämpiga skeden.

Men känns alltihopa som en tung börda, där du tvingas söka efter ”varför”. Som att du jobbar för någon annans skull eller kvävs av kraven. Stanna inte för länge under det trycket. Sök en plats där din glöd matchar omgivningens, var gnistan som du har potential att vara. Hårt jobb är ingen fara, det är en språngbräda för oändliga möjligheter, upptäckarlust och närvarande nyfikenhet. Men hårt jobb av fel anledningar, eller i fel sammanhang, kan göra mer skada än nytta.

Sök inom dig själv så hittar du vägen. Du bär på dina svar. Din unikitet är din alldeles egna styrka.

Sommar i P1

Efter att ha hört både Carin Rodebjer och Caroline Farberger sommarprata är jag mer övertygad än någonsin om att vi måste sluta att försöka dela upp tillvaron i alternativ A eller B. Svart eller vitt. ”Mitt” sätt som rätt sätt.

Carin beskriver en enorm drivkraft och dess uppoffringar med styrka, livskärlek och medvetenhet. Caroline har den unika erfarenheten av att kunna dela upplevelser som både man och kvinna på ledande position i näringslivet. Båda är fantastiska exempel på människans inre kraft och outsinliga förmåga att veta vad som är rätt för just den, och vår kapacitet att klara utmaningar längs vägen.

För egen del har jag vid 41 års ålder lärt mig om mig själv och vad som är sanningen för mig. Vad som tar energi eller ger harmoni. Jag är ingen på utsidan mjuk eller kramig person, hälsar hellre med en high five än kindpussas. (Ni som hört sommarpraten förstår.) Jobbar gärna dygnet runt i perioder och föredrar tunga vikter framför yoga. Men inuti och i nära relationer får det inte förekomma obalans, behöver veta vad som gäller och att jag är rätt förstådd för att inte täras sönder. Mår bara bra om mina närmaste är friska och glada. Annars går deras problem tusen gånger före mina egna.

Förut trodde jag att människor antingen var hårda eller mjuka – nu vet jag att alla är lite av allt. I olika doser.

Nu vet jag också att vi måste sluta ge goda råd utifrån vad vi själva lever efter och vad som är rätt för oss. Särskilt i social mediashaming av både mammor och män och tillväxtkraft. Det som verkligen gör skillnad är när vi vill, orkar och anstränger oss för att förstå varandra. Lyssnar på den andra, ser vad den drivs av och vill. Då kan vi på riktigt hjälpas åt längs vägen. Det finns så oändligt många fler vägval än A eller B, och fler färger än svart och vit. Men bara ett liv att utforska allt som vi vill och drömmer om ❤️💪🏼

Skolavslutning

Jag tänkte precis skriva nånting om hur skolavslutningar inte gör mig ledsen. Medan tårar rinner längs människors kinder omkring mig, tänker jag att förändring är positivt. Att vi behöver nya kontexter och kontakter för att inte vissna. Att det och de som betyder något alltid finns med oss längs vägen. På ett eller annat sätt. Det är inte så att jag är oberörd. Mer att det som är bra överskuggar svedan av uppbrottet. Till exempel när barnen i tredje klass tar farväl för att springa mot nya äventyr. Jag förstår såklart barnens (och de vuxnas) rödgråtna ögon, men vill också förklara att det är såhär det måste vara. Känn. Gråt. Skratta. Våga. För att gå genom livet starkare, mer nyfiken och med bredare perspektiv än igår. Jag menar varje ord. Livet är förändring.

Så ställer jag mig längst bak på skolgården som jag alltid gör, och framför mig har jag hundratals och åter hundratals barn och föräldrar som vet vad som gäller. Välbekanta sånger, rektorns tal, traditionsenliga ballonger och svenskt fika precis som varje år. Som när vi själva var små. Och våra föräldrar innan dess.

Men plötsligt händer något annorlunda. En herre i välsittande kostym tar mikrofonen och introducerar skolans helt nya förberedelseklass. Nyanlända barn, där de som varit i skolan längst började i mars detta år. Några kom hit för bara ett par veckor sedan.

Det är en ära, säger mannen. För oss och våra kollegor. En ära och ett privilegium att få jobba med de här ungarna, som lär oss och lär sig om Sverige och vår kultur och vårt språk och lagar och regler. Vi är stolta över att stå här tillsammans, kunna erbjuda trygghet och öppenhet för dem som lämnat allt välkänt bakom sig i flykten. Nu ska vi sjunga för er.

Framför mig står en lång liten rad av barn i lågstadieåldern. De kommer från Kongo och Afghanistan och Syrien och Sydsudan. Jag har ingen aning om deras minnen eller känslor i den här stunden. Med jag vet vad jag ser. Med pastelliga kläder och blomsterkransar i håret sjunger de stolt Idas Sommarvisa framför skolans stora, leende publik. Inget krig här, ingen rå ondska. Himlen är blå, fåglarna kvittrar, ballongerna vajar lugnt i vinden. Jag gråter så att tårarna lämnar svarta mascaraspår på min vita tröja. Vad var ni tvungna att gå igenom på er väg hit? Tack för att ni är här.

Livet är förändring, det är brutalaste mörker och spirande ljus. Jag är rädd för att vi, här, håller på att förstöra det som är vackert genom att hela tiden leta fel och söka svagheter. Vi är starka, vi människor. Vi är kraftfulla och modiga. Vi kan bygga gemenskap och lösa problem. Åt oss själva och varandra. Vi kan ta vara på det vi fått serverat, och dela med oss längs vägen. Vi kan rätta till felaktigheter, slåss för det som är rätt. Som gör skillnad i det stora hela.

Skit i vad någon annan tycker och tänker om fotboll eller hårfärg. Peka inte på en persons misstag innan du vet vad som föranledde det och att du har totalt torrt på fötterna själv. Lägg plastpåsen i återvinningen, inte i skogen. Våga visa kärlek. Våga visa kärlek. Våga visa kärlek och respekt. Till livet, till världen, till det som är okänt och det som känns obekvämt. Välj inte hat. Välj att förstå att du inte förstår allting.

Jag lämnar skolgården och varma applåder som aldrig tycks tystna. Visslingar och jubel. Barnen har livet framför sig, det har vi alla så länge vi fortfarande andas. Vi kommer att hitta mer av det vi faktiskt letar efter.

Sluta sök fel. Var stolt över det som är fint. Se allting som vi har! Idag är en alldeles magisk dag att ta vara på. Gör något bra för någon annan. Gör något bra för dig själv. Livet är allting som vi väljer att agera på. Det är förändring och blir vad vi skapar ❤️

18 månader

Vid midnatt fyller Wangari 18 månader. Här är några lärdomar i att gå från ett mångårigt företagande med tre delägare, till att vara en person i ägande och yttersta beslutsfattande:

1. Var inte rädd för tvivlare. När du möter motstånd (även hos dig själv) testas ditt driv, företagets syfte och affärsmodell. Ständig utveckling och ökad styrka!

2. Våga berätta om det positiva. Är du en sådan (som jag) som hellre delar med dig av utmaningar än medgång, kan det förväxlas med att det mest är motvind. Det är alltså nödvändigt att våga kommunicera POSITIVA resultat, nya affärer och starka samarbeten. Var stolt över det ni åstadkommer.

3. Du är inte ensam. Även om du är ”högste chef” eller enskild grundare är du inte ensam och företagande funkar inte så. Jag kommer aldrig att anse någon viktigare än någon annan i organisationen, alla spelar roll. Oavsett position eller avtalsform. Det betyder att alla förväntas ta sitt fulla ansvar, men också har lika stor del i positiva resultat. Vi är ETT team som i varje projekt jobbar utifrån syften, mål och affärsresultat som ska gynna individer, organisationer och samhälle. Hämta energi från dem som har samma driv och vill åt samma håll, men lyssna på alla. Lär dig längs vägen. Förvänta dig samarbetsvilja och ömsesidig respekt. ”VI” är allt! ✨