Personlighets-testet

”Han har sin personlighet”, säger jag.

Antingen strålande glad eller kokande arg. Gillar inte snabba förändringar i omvärlden. Men älskar variation. Har en livlig fantasi. Om han sover- eller äter för lite blir han en gremlin. Men med de basala behoven i balans, kärleksfull som få. Sällsynt förälskad i flygplansmat, kanske har det något att göra med att var sak har sin bestämda plats. Så märkligt ändå, att han samtidigt gillar att kasta sig ut (bildligt och bokstavligt) i det okända. Alltid redo att upptäcka något nytt.

Lätt att tycka om. Men något svår att förstå sig på.

”Det låter precis som nån annan jag känner”, säger min make.

Sitter här och funderar på vem det kan vara.

Heja Livet

Jag är med i det positivt omskrivna FB-nätverket bara för kvinnor, som heter Heja Livet! Väldigt glad för det forumet, stämningen som råder, fritt från hat och klag. Imponerad av initiativtagarnas kraft att hålla i, nu när medlemsantalet närmar sig 80 000.

Jag svarade spontant på en fråga för ett par dagar sedan. Någon som precis skulle fylla 30, undrar vad som är värt att tänka på och bad om inspel från oss som passerat 40.

Utan att fundera mer på saken, skrev jag ner min tanke på bara nån sekund. Men den är fast förankrad sedan många år tillbaka.

Det är verkligen vad jag vill förmedla.

Lyckan i otryggheten

Jag skrev ju igår om att välja risk framför trygghet, för att verkligen satsa och följa hjärtats kall i yrkeslivet. Ja, hjärnans också förstås. Det finns ju en konkret plan kopplat till all den här emotionella övertygelsen. Affärer är affärer, och det måste finnas en någorlunda sund kalkyl i grunden.

Det jag skulle komma till är hur magiskt (för att använda ett uttjatat ord) det ändå är, att vakna upp en lördag med familjen i en timmerstuga i Västervik, med vetskapen om att ingenting är garanterat – men allt är som det ska. Varje timme jag orkar lägga på http://www.wangaristhlm.com tar oss närmare vårt mål. Osäkerheten är inget hinder, den är en möjlighet. Och den gör jag allt för att ta vara på!

Göra skillnad

En del driver företag, blir mångmiljonärer och ägnar resten av sitt liv åt välgörenhet. En dröm som kan bli sann.

Problemet är ”kan”-et i den meningen.

Jag har inte tid att vänta och vågar inte chansa. Jag lämnade den verksamhet jag kunde utan och innan, för att göra verklighet av en vision utan någon trygghet alls. Förutom tryggheten i vetskapen om att följa mitt hjärtas röst och skallens innersta övertygelse.

Mitt jobb måste vara min passion, och min passion är att få göra lite skillnad, att tillföra värde till andra människor.

I år blir det ingen sommarsemester, allting stramas åt och åren av stabil privatekonomi är plötsligt historia. Men den här historien är början på något nytt och jag måste riskera det jag har för att bygga det jag ser framför mig: En värld med tro på positiv förändring, där vi alla gör vad vi kan.

Jag vet att jag kan driva företag. Jag kan garantera att jag gör ALLT varje minut för att vi ska lyckas. Till slut kommer vår ”tur”.

Ha en fin fredag!

Vikterna vi bär

En stor (eller snarare viktig) del av mitt liv, är träningen. Fysisk aktivitet och jobbigt motstånd som ger så mycket positiv energi och stärker både kropp och sinne.

Det jag funderar över nu på morgonen när jag scrollar genom Instagram, är hur vi (framförallt kvinnor) ofta tenderar att lyfta fram det negativa i andra människors beteende.

Jag följer något träningskonto för inspiration och motivation, där postas såklart bilder i träningskläder av någon som älskar och är stolt över det hon gör. Genast duggar kommentarerna in, om att sluta sätta press och kroppshetsa omvärlden. Jag förstår tanken, men är den inte lite sned? Är det verkligen dennes skyldighet och därmed också skuld, om andra känner sig pressade? Jag vet inte.

För mig känns frågan väldigt aktuell för att jag har en dotter som är nio år. Snart kommer jag att behöva ”uppfostra henne” i de sociala mediernas speciella värld. Ska jag då berätta för henne att överallt finns det hot mot hennes självbild, prata om jämförelser och att andra gör fel – eller snarare stärka hennes egen potential och att söka sammanhang där hon får växa?

Missförstå mig inte. Jag vet att det är en polerad kontext och att retuscherade bilder förvirrar synen på hur verkligheten ser ut. Hårlös, blåmärkesfri, slät och putig… Klart att den riktiga världen riskerar att te sig ”fulare” ju fler filter vi serveras i våra mobiler.

Men. Människor är olika. En del lägger sin tid på magrutor, andra på något helt annat. Du FÅR gå din egen väg, du får vara stolt över den du är. Och vi behöver inte vara så snabba på att klanka ner på andra personer, leta skuld i varje hörn. När det faktiskt är fullt möjligt att stänga av, byta spår och hitta kraft någon annanstans.

Försöka se det som är bra och lyfta fram det ännu mer, för att sprida lite mer glädje omkring oss!

Syftet

Så vad är anledningen till att en vuxen kvinna startar en blogg, i tider när ”ingen läser bloggar längre”? Som sagt i det allra första inlägget, så tror jag att vi människor har allt att vinna på att dela med oss till varandra. Någons erfarenhet kan bli en annans lärdom. Alla har något att tillföra.

Men mer konkret, så stressar det mig något ENORMT att vara i händerna på algoritmer och snabba inlägg i diverse olika sociala medier. Facebook är stormigt, Instagram polerat, Youtube icke prio för företaget och Twitter känns retsamt. Jag vill ha – nej, behöver – en plats och ett nav där orden får utrymme. Någonting att samlas kring, även om det bara gäller att samla ihop mig själv.

Så:

1. Kontrollbehovet. Att få kommunicera på ett sätt som passar mig, knyta ihop http://www.wangaristhlm.com och allt det personliga kring.

2. Kunskapen. Efter 17 år i arbetslivet och nu äntligen på exakt den plats jag längtat till, kanske jag har något vettigt att säga i vissa frågor. Jag brinner för entreprenörskap, samarbete och filantrokapitalism på ett sätt som är svårt att beskriva. Att bygga in viljan att ”göra gott” i företagets fundament – det upptar så mycket av min vakna (arbets)tid.

3. Kanalen. Orden i fokus. Jag lyssnar på så många poddar, läser artiklar och ser TED-talks och seminarier live. Någonstans måste tankarna och reflektionerna pysa ut, annars sprängs skallen snart.

So blog it is!

Julis våndor

Hettan är påtaglig och allting går långsammare. Så som det ska vara på sommaren.

För en entreprenörsdriven verksamhet i tidigt stadie där varje arbetstimme kan vara avgörande, är det lite knepigt. Å ena sidan härligt att tempot går ner, alla behöver sin vila. Å andra sidan beroende av att komma i kontakt med människor och testa olika tankar och lösningar utan alltför lång fördröjning.

Det splittrar mig. Vetskapen om lyxen i lugnet, blandat med den djupgående viljan att ge järnet för att komma framåt.

Patience is the calm acceptance that things can happen in a different order than the one you have in your mind. David G. Allen