Kemin i mötet

På väg till ett möte idag var jag fem minuter tidig, och slog mig ner på en bänk för att titta lite på omgivningarna och tänka lite på omständigheterna.

Jag funderade på hur ofta, förut, som jag kände obehag inför möten. Även om sammanhanget var intressant och min närvaro relevant, kunde timmar gå åt att fundera på obehaget som växte inombords. Vad skulle de tycka om mig, och skulle jag kunna tycka om mig själv i det rummet? Som en liten sten i skon, skavde tankarna.

Idag slog det mig helt plötsligt, att det där är borta nu. Inte heller funderar jag på om jag ska komma att gilla personerna jag möter. Det är inte jag eller du, utan vad vi blir ihop – den timme, det projekt eller de år som vår gemenskap består.

Det som spelar roll nu, är om energin stämmer. Om vårt möte gör att glöden får liv, inte ensidigt utan åt båda håll. Uppstår en nyfikenhet, är ögonen öppna, flyter orden oss emellan? Det spelar ingen roll om vi ska sälja något till varandra, inleda ett samarbete eller skapa något helt nytt ihop. Kemin är ingenting som kan resoneras fram, men betyder allting för hur det till slut blir.

Den kemiska formeln behöver inte skrivas ner för att funka. Den bara finns. Och känns! 💗