Dagens dilemma

Så glad att ni är SÅ många som hittat hit till bloggen. Den är ju inte business per definition, utan lika mycket tankar om mening och mål med livet i stort. Inte för att livet behöver några mätbara mål, men du fattar.

Det är mycket som händer i bolaget och kring mig nu. Äntligen får jag möjlighet att prata om vad vi gör. Äntligen kan vi aktivera hela vår affärsmodell. Kan jag inte vara nöjd med det?

För en person som lett lite större team är det inte helt skavsårsfritt att i poddar och intervjuer prata om ”mitt driv”, ”min bakgrund”, ”min mission”… I ett team är det min starka vilja att lyfta fram andra, i sina olika roller, få blåsa luft under deras vingar. Jaget är så mycket mindre än VI. Men nu är vi så få att jag behöver axla det här ansvaret och använda min kapacitet. Berätta, det vill jag!

Så visst förstår jag ju att det behövs och gör nytta. Jag respekterar att människor vill höra, och det ger mig glädje och tacksamhet att få berätta. Men… Varje gång jag samtidigt erkänner att det skaver att stå i fokus tror någon att jag inte kan vara mitt rätta jag, att jag egentligen vill ha en tillbakadragen roll. Och där finns ju dilemmat. Jag älskar att få föra ut Wangari Sthlms mission genom orden jag har tillgång till! Och jag förstår att jag har en del i uppbyggnaden av det här syftesdrivna varumärket. Jag är stolt och oändligt tacksam för varje fönster. Men det är inte ”jag”, det är VI. Varje person, medarbetare eller snabb kontakt som någonsin kommit i vår väg.

Det är vi som gör detta möjligt.

Jag är bara en röst. Den vill jag använda. Men den handlar aldrig mest om mig. Jag vill att det här ska kännas lika viktigt för dig.

Ha en fin dag!