Försök att inte gå sönder

Försök att inte gå sönder.

Det vill jag säga till mina ungar inför nästa år. 2019. Aldrig tidigare har det varit så svårt att göra rätt, och så enkelt att välja fel. Vad är det som händer med oss människor?

Upplysning är bra, de sociala medierna är oåterkalleliga. Men vad gör det med oss och vår förmåga till optimism, när allting dissekeras och skärskådas i total avsaknad av välvilja. Näthat är en sak. Men vad hände med vänligheten?

Unga människor som vill volontärarbeta får höra om white saviorism på ett allt annat än utbildande sätt. Säger du att någon är fin, saknar du koll. Antar du att feminism ska handla om lika rättigheter, ser du inte nyanserna. Tror du på evig kärlek, goddag yxskaft. Orkar du inte vara ”power”, har du inget att komma med. Älskar du att jobba, missar du livets väsentligheter. Håller du med en person, får du inte vara kompis med en annan. Like eller block, allt annat är bara betydelselöst trams.

Eller?

Jag tror att vi går sönder, om vi inte tar av oss domarrocken och börjar tänka som människor igen. Känna, som vi har förmåga till.

Det är i det betydelselösa ”tramset” mellan like och block, som vi får vara vanliga människor. Vanliga människor som vill varandra väl. Som vill hjälpa, förstå, reparera, förbättra, känna, vackla, omvärdera, respektera(s), tvivla och tycka om. Älska. Livet. Medan det är.

Det är fullt möjligt att gilla en person men inte alla dennes åsikter. Det är tillåtet att vara opåläst. Det är fullständigt omöjligt att vara en levande människa och alltid vara (politiskt) korrekt. Det finns inget helsvart och det finns inget helvitt, och om vi inte slutar inbilla oss det så går vi sönder.

Vi vill inte skratta åt samma saker som förr, men vi kan skratta på nya sätt. Vi kan respektera andra men våga bjuda på egna tillkortakommanden. Vi kan vara snälla mot oss själva och varandra. Överallt. Så mycket som möjligt. Vilja väl i allt vi strider för.

Annars kommer vi snart att ha sönder en hel livstid. Och det finns ju så mycket bättre saker att ägna åren åt än det.

Vi är ju bara människor, allihopa, tillsammans på den här lilla kulan i universum. Tänk om vi kunde känna lite gammal hederlig gemenskap och så löser vi våra allvarliga problem utifrån det. Bura in brottslingar, skydda demokrati och frihet, värna om utveckling, rädda det klimat vi är beroende av och vårda allt levande så att det får fortsätta leva. Inte bara vara vid liv. Leva. Inspirerat. Hoppfullt. Helt.

Ingen ska behöva gå sönder i insikten om att ingen är perfekt. Du räcker till och det förändrar allt, om du känner att du duger precis exakt som du är ❤️